Single Blog Title

This is a single blog caption

Ronnys resor i världen

KALIFORNIEN 2016

Efter en underbar resa med toppenmat och en skönt lyxig fåtölj att sitta i på ett nytt SAS plan njöt vi i elva timmar och landade i San Fransisco. Vilken mysig stad – minns den svagt från senaste gången med Anette för 40 år sedan. San Fransisco erbjuder vackert solsken varje dag med spårvagnar, mjuka kullar och lummig grönska. Häromdagen besökte vi Oscar De La Renta modeutställning i ett spännande konstmuseum och vandrade i Botaniska trädgården och på kvällen såg vi intressant teater – koreograferad amerikansk fotboll och dans – i en omvänd Billy Elliot historia. Otroligt välgjort och spännande. Igår besökte vi Operahuset

med klassisk balett på högsta nivå. Och kabelspårvagn åker vi mest hela tiden. Fishermans Wharf har vi vandrat i – och åt sund middag av nyfångade skaldjur. Ikväll åt vi i Castro – the gay community. Imorgon blir det Alcatraz. Pengarna bara rullar……..

Så lämnade vi San Fransisco bakom oss. En skön stad, vacker och mysig. Hyrbilen var (är) häftig – och vi körde till Stanford University och därefter till Silicon Valley. Där imponerade mest Google. Det var en hel Google Stad i Googles färger – cyklar, möbler – inredning – allt i egen design. Lekfullt. Galet. Apple var mera diskret. Och Facebook missade vi. Silicon Valley är en stor yta av IT företag. Vi körde till Monterey, Cannery Row – John Steinbecks miljö – här bor vi nu några dagar. Topphotell med havet som närmsta granne. Vågorna brusar och massor av sjöfåglar överallt. Idag ett jättestim av hajar strax utanför vårt fönster. När vi kör runt i naturen här på Monterey halvön är landskapet ”breathtaking”. ”Vilket landskap!” Imponerande vackert. Farligt. Vilt. Få människor och mycket natur. Och till lunch blev det scones, sylt och vispgrädde!!??!!

Trodde inte jag kunde imponeras. Men vilken natur! Big Sur var otroligt – på vägen från Monterey till Los Angeles. Vild natur och vackra vyer så ögat bländades. Grönt överallt – och dramatiskt landskap. Att stå och blicka ut över havet och se ett gäng valar frustande leta efter mat – eller stå några meter från tusentals sjölejon som slagit läger för att föda – på en av de vilda stränderna. Magi. Därefter blev det en annan sorts magi – Hearst Castle. Får inte missas! Här kan man se vad man kan göra om man bara har obegränsat med pengar. Ett slott som inte går att beskriva – att vara mediemogul för hundra år sedan – det gav mycket dollar att leka med. Vi njöt och lät oss imponeras i en miljö som alla de stora ”stjärnorna” vistats i. Och så fortsatte det i dag. På Chinese Theatre i Hollywood – premiärbiografen. Vilken biograf. Påkostad och njutbar. Här har alla stjärnor suttit på sina premiärer. För länge sedan Marilyn Monroe och Marlene Dietrich. Imorgon Russel Crowe och Ryan Gosling på röda mattan. (Vi ska inte vara där.) Vi bor vid Venice Beach. Också en skön del av ett stökigt Los Angeles.

Vilken chock! Vi bilade en timma från Los Angeles in i öknen. Och hamnade i Palm Springs. Från storstad till ökenstad. Från 20 graders sommarvärme till 40 graders ökenhetta. Våra dagar i Los Angeles fylldes av konstmuséer (Getty center, Getty Ville), Hollywood och Beverly Hills och en konsert på underbart spännande arkitektgalna Disney Concert Hall (samma arkitekt som Guggenheim i Bilbao och Foundation Louis Vuitton i Paris). Och i detta härliga hus blev det konsert med Annsofi von Otter. Och efteråt snack med Annsofi. – Nu finns vi i Palm Springs. USA:s mest gay vänliga stad. Det visste vi inte – men blev varse när vi var på teatern och såg att kulturbärarna här – det var inte Sveriges medelålders ”tanter” utan ”gaygubbar”. Salongen var full av entusiastiska ”gaygubbar” – i kortbyxor – som applåderade och levde med i föreställningen. Whaoooo! Annars är hettan påtaglig och dagarna ägnas åt vila, pool och värme. Några utfärder kommer vi att göra i området (spännande öken natur) innan vi avslutar vår resa i Las Vegas och massor av shower och konserter.

Vi lämnade Palm Springs – en oas mitt i öknen – otrolig natur, vila vid poolen och besök på en lokal teater. Ökenhett.

Sedan bar det iväg med bil rakt ut i Nevadaöknen. Intressant resa in i en torr och fattig ökenmiljö. Efter några timmar dyker ”undret” upp som en påhittad hägring – Las Vegas. Vi checkade in i Venedig (hotellkomplex) – och då fanns allt: Markusplatsen, Rialtobron, kanaler med gondoler och amerikaner utklädda till sjungande gondoljärer. Allt som Venedig är känt för. Påkostat – genomarbetat – imponerande och lite ”scary”. Resans höjdpunkt – vad gäller kultur – blev Celine Dion. Vilken artist, musikalitet och utstrålning. Hon berörde mej och Roger djupt. Vi var helt förtrollade av hennes konsert/show – vi satt nära scenen och upplevde hennes personlighet. En enda gång spelade vi på spelautomater och vann direkt 2000:- som vi stoppade i plånboken. Cirque de Soleilles shower ONE (Michael Jackson) och LOVE (Beatles) var superbra. Där har vi mycket att lära oss. Teknik, timing, poesi, dramatik och musik. Jag vill göra en egen föreställning – en musikal med ett högst personligt formspråk – byggt på min inspiration och kunskap om Cirque de Soleille. – Nu är vi på väg hem till Sverige efter en lyckad resa – vi är fulla av intryck – bara plånboken är tom. Och ändå: Det känns märkligt tomt att komma hem utan att ha en mor att berätta för. Hennes reservationslösa kärlek gav energi till mitt arbete och liv. Nu måste jag ”klara mej själv”.

 

prickad_linje_horisontell

BAKU APRIL 2016

Efter en vilsam och mysig resa först till Istanbul och därefter till Baku skyndade jag mot visumkontoret och hamnade först i kön. Whaoo…! Bakus flygplats är som en framtidsvision. Modern. Klinisk ren. Arkitektritad. I visumdisken upplyste dom mej att ny blankett gällde – och jag ställde mej snällt vid dom utplacerade skrivpulpeterna och fyllde i blanketten – några andra, som talade ett för mej obegripligt språk, trängde sej och fyllde hela visumkontorets disk för att fylla i blanketten. Jag blev ändå först – och över deras huvuden sträckte jag fram inbjudan från ambassaden, foto och pengar och fick mitt visum före alla andra. Whaoo! Ingen kö i passkontrollen och bagaget kom med en gång. Jag promenerade ut och möttes av ambassadens chaufförs vänliga ansikte. Han körde mej in till hotellet förbi alla promenerande Baku bor i den varma kvällen. Hotellet super. Vilket rum jag bor på. Utsikt över hela stan. Lyxigt. Med toppen wifi och en snurrande bar-restaurang högst upp som ger utsikt över hela Baku.

Andra dagen blev möte med ambassaden och lunch med Azercell (sponsorn) och ytterligare möte med teaterns ledning. En ny regissör från teatern var utsedd att följa mitt arbete och det kändes spännande. Det blev många leenden den här gången. Människor kommunicerade med leende – förra gången var samtliga jag mötte allvarliga. Kanske skeptiska eller ett uttryck för seriositet? När jag kom in i repetitionsrummet reste sej alla skådespelare och personal som på ett givet tecken och hälsade på mej. Och när teaterchefen kom in reste sej alla igen – även jag – och hälsade på chefen. Kultur och tradition. Jag presenterade uppsättningens idé och tolkningen av pjäsen. Jag gick igång och det bara flödade fram. Plötsligt tyckte jag Pippi Långstrump blev ytterst aktuell och hade ett viktigt budskap. Vi läste pjäsen med skådespelarna. Det var ett äventyr. Det diskuterades och pratades och det tog hela dagen. Och sedan ut i Baku, denna fascinerande och vackra och omvälvande stad med mycket kultur och business – och inte många turister.

Tredje dagen var jag nervös. Att regissera med tolk. Att instruera skådespelare på svenska som översätts av min tolk till ryska för att spelas på azerbadjan. Att inte kunna läsa nyanser i språket och framförallt: Jag kan inte utläsa tankar och kroppsspråk. – Vi repeterade hela dagen – i ögonblicket när vi skapade scener tillsammans var situationen som hemma. Lust, kreativitet och lekfullhet. Jag kände att vi kommunicerade. Whaooooo. Deras språk är hårdare och ofta upplever jag att dom skäller på varann – men så är det inte….. Efter repetitionen kom en svart snygg lyxbil med tonade glas och hämtade mej. Det skulle bli intervju för deras exklusiva stilmagasin BAKU (som tidskriften ”Vogue”). Ett otroligt vackert och genomarbetat magasin med många seriösa intervjuer och porträtt samt artiklar om miljö etc. Först en lång foto session i en exklusiv blomsteraffär och sedan samma process i en möbelaffär. Den svarta exklusiva bilen körde oss runt i Baku. Och jag lät mej fotograferas med blommor och kuddar – sittande, stående, manligt, barnsligt – allt. Sedan intervju. Journalisten var ryska som bodde i Bologna. Hon hade flugits från Bologna till Baku för att göra intervju med mej och ytterligare en person. Vi satt länge och pratade och i september-oktober (när ”Pippi” har premiär) kommer intervjun att publiceras som ett bildreportage. Under samtalets gång hann jag fråga om tidningens chefredaktör och fick veta att det var presidentens dotter Leyla. Och att magasinet ges ut i London (på engelska) och i Moskva. Jag avslutade dagen med promenad i fascinerande Bakus centrum.

Så var det inga fler repetitioner denna gång. En märklig upplevelse. När vi läste pjäsen i början av veckan verkade alla nyvakna inför texten och stapplade sej fram i replikerna. Jag slet jag mitt tunna hår i bryderi. Vad jag skulle göra? När vi började repetera på golvet dagen efter kunde alla samtliga sina repliker utantill ?!??!! Konstigt – alla hade under kvällen och morgonen – skrivit in sina repliker i små anteckningsböcker – som dom hade som hjälp under repetitionerna. – På tre dagar har jag hunnit repetera in fyra av sju scener i Pippi – och när jag lämnade ville dom fotograferas ihop med mej – vi skulle kramas – dom tackade och verkade uppriktigt lyckliga att jag varit där. I början av veckan verkade dom reserverade och så nu – deras öppna känslor till mej gjorde mej omskakad och glad. Nu lämnar jag Pippi och hoppas kunna komma hit ytterligare vid ett tillfälle – till premiären. Skön midsommarafton – jag firar min i Turkish Airlines – antagligen med kebab och hummus. Anländer svensk midsommar inatt vid halvtolv tiden.

 

prickad_linje_horisontell

 

LONDON JULI 2016

ONSDAG
Flyget till London. Storstad på sommaren är mysigt. Checka in på hotellet St Martins – snyggt och fräscht. Installera mej med mitt ”Kinky Boots” arbete (manus, musik etc). Iväg på teatern. Såg en alldeles ny musical med Michael Crawford. Alltså Londons Phantomen på operan som han spelade länge och överallt och sjöng in musiken på CD etc. Det var en fantastiskt fin berättelse, finstämd med bara piano, huvudrollen Crawford, ensemble och två barn. En professionell uppsättning – regin var fantasifull, genomarbetad, uttrycksfull – föreställningen välspelad och välsjungen. Helt igenom en succé i mina ögon. Det är av sådana föreställningar jag utvecklas och lär mej se regi på scenen – och forma om det till något personligt. Sedan arbete med Kinky. Och kvällen iväg för att se ”Kinky” föreställningen. Hem i natten med en feelgood känsla i kroppen – oerhört bra gestaltning på scen – flera understudies som spelade bättre än originalen i London. Samtidigt känner jag oro – hur ska jag kunna skapa en bättre föreställning? Personlig, gripande, rolig och allvarlig – den 3 september vet jag svaret – premiär på Malmö Opera. ”Lyckas eller misslyckas” – det är frågan.

TORSDAG
Tidig morgon. Direkt vid datorn med ”Kinky”. Fortsatt förberedelsearbete.  Jag hamnade direkt in i Northhamptons skofabriksvärld. Lyssnade på musik. Läste repliker. Spelade upp musikalen på mitt hotellrum. Jag planerade entréer och sortier. Händelser och karaktärer. Malmö Operas stora scen är gigantisk – en förflyttning av arbetsbänkar kan ta hur mycket tid som helst – och alldeles för stor uppmärksamhet. Vid lunch ett möte med teaterförlaget. Ett bra möte med många frågor om rättigheter, nya musikaler och översättningar. Det är fortfarande mycket jag inte förstår av att förlägga och få rättigheter att spela musikaler. Så mycket komplicerade regelverk och ofta så långa handläggningstider. Eftermiddagen ägnades åt en otroligt välkoreograferad ”Svansjön”. En nytolkning om passion som gränsar till galenskap. Fantasifullt och spännande. Jag fångades av föreställningens magiska värld och lyssnade till Tjajkovskis välkomponerade musik. Ett äventyr. Kvällen blev också intressant med Verdis ”hit” opera: ”Trubaduren”. Jag försökte läsa in mej på handlingen i förhand – men gav upp. Antingen var den så komplicerad att den blev banal – eller så var den så banal att den blev komplicerad. I vart fall Covent Gardens föreställning var oerhört välregisserad. Spännande bilder och uttryck. Och otrolig sång och musik. Handlingen blev tydligare från scenen – och jag var uppslukad av operan varje minut – även om gestaltningen var traditionellt och ”operastelt”.  Gonatt blev det efter att jag frossat i choklad och söta läsk.

FREDAG-LÖRDAG
Tänk vad en storstad kan ändra skepnad på sommaren. London är öppnare och mera inbjudande och folk är utomhus och umgås och mår bra – samtidigt är det fler uteliggare på gatorna – samhällets ojämlikhet blir tydliga. Fredagen ägnades åt möte med koreografen och arbete med ”Kinky Boots”.  En ny musikal ”The Stripper” hann jag med – och avslutade kvällen med ”Jesus Christ Superstar” på Open Air Theatre i Regent Park.  En härlig kväll utomhus med mat och bra musik – den är bland Lloyd-Webbers bästa. Lördag är det bara arbete och jag ser musikalen ”In The Heights” som jag aldrig förut sett. – Medan jag njuter London och befinner mej i min lilla egen ”Kinky–värld” rasar världen utanför: En terroristgalning kör ihjäl människor i Nice och det är försök till militärkupp i Turkiet. Och jag som sjunger sånger om kinky stövlar???? En konstig värld. Det stora och det lilla sida vid sida. Söndag flyg hem – nu är jag laddad och vill börja repetera vår personliga version av ”Kinky Boots”. Måndag 10.00 går startskottet. Och den 3 september är det premiär på Malmö Opera.

 

Lämna ett svar